Skulle ju skriva ner mina graviditeter, så nu börjar jag enkelt med första.

blev gravid 2000 med ex som var 12 år äldre än mig.

redan i vecka 10, de första mvc besöket märkte bm att mitt blodsocker var högt, sedan i andra besöket var de även högt, så hon skickade mitt på en glukosbelastning. vilket visade sig vara alldeles för högt, jag hade fått graviditets diabetes.

 Så nu var de till att börja på spec mvc på huddinge, där de var helt underbara. gick på k49 hade yvonne o carita som bm sedam den beömde överläkaren Marja-lisa Swahn, helt underbar var hon.

låg högt och hade svårinställd diabetes under gravven, och gick på hs en gng i veckan.

runt vecka 33 började jag må dåligt, ökade drastiskt i vikt, ca +30 under gravven och fick högt blodtryck( 110/150) o mådde allmänt piss, som influensan.

Lades in på fl under ett dygn för observation av blodtrycket, sedan dagen efter fick jag åka hem, skulle sätta på mig strumporna, då jag plötsligt fick panik in på toa, då gick slemmisen. ( v 35). ringde på klockan, carita min bm  kom då, hon jobbadee den dagen på fl.

Hon bad mig sätta på en binda o gå och sätta mig i sängen för mätning av ctg, under den lilla gången från toa till sängen, gick vattnet och värkarna började.

Så det var exactkt kl. 12 allt började. hann sätta ryggmärgsbedövning, och 8 timmar senare  är min äldsta dotter född. Kl 20,02 kom Izabelle till världen.

född i v 35+5 vägde 3855g och var 50 cm lång. hon var ca 50 % för stor för född i sin vecka pga min diabetes.

( fick göra tillväxt ul ca varannan vecka under hela gravven)

allt gick bra, fick ligga på risk bb under 5 dagar med tillmatning för att hon ej skulle sjunka i bs. vilket gick bra..

nu är hon snart 8 år i februari. går i 1:a klass

Tindra kom ca 2 år efter iza var född.

Började med att jag fick behålla min diabetes som typ1. den gick aldrig över efter izas födelse, jag hade fått den för  resten av mitt liv med sprutor mm. hmm.

De hela började med att jag fick en störtblödning i v 12. var säker på att jag fått missfall. åkte in till akuten, där de konstatersade att de var fosteliv. hon levde. de sade att de ej går att motvärka missfall, bara vänta ut o se vad tiden utvisar.

Så när de äntligen var dax för inskrivning på speccen på hs igen så var de fortf liv, läkaren kollade via vul, hittade att min moderkaka låg långt ner o i framvägg. så hon sade att moderkakan hade hela gravven på sig att förflyttas och att risken för missfall var 50/50.

så under hela gravven gick man ovetande om missfall. eller att få barn igen. som om man ej hade annat att tänka på som tex diabetesen som jag ej lärt mig förstå eller acceptera.

Mitt bs var chokande högt under hela tiden, låg som lägst på 6,9 i hba1c.

gjorde tillv. ul regelbundet, hon var mer än 50% för stor.

i vecka 29 fick jag regelbunda starka onda värkar, så jag lades in med bricanyl som stannade av värkarb men de tålde jag ej så jag blev nästan medvetslös av detta.

Fick ny medicin då , sedan var jag sängliggande fra mtill vecka 35+6 som hon föddes i.

jag gick med utplånad tapp o öppning på 3 cm från v 29.

Min förlssning tog endast bara 2 timmmar utan ngn smärtstillande. allt gick bra med mig men Tindra mådde ej så brta.

De tog henne från mig och tog upp henne på neonatlen, gav henne cpapp och socker.

hennes lungor var ej färdigutvecklade trots lugnmognad sprutorna jag fick i v 29.

Hon låg med andningshjälp i 14 dagar. tog 6 dagar innan jag ens fick hålla henne, hon hade slangar o allt på sig, låg med de som var födda i v 23.

 så hemskt o jobbigt denna tiden var. och pricken ovanför de var att jag hade en till dotter på 2 år hemma. som behövde mig samt mig själv med min oinställda diabetes att sköta om hmm, som de gick bra eller?

men nu är hon en frisk snart 6 åring med full spring i benen...

Nu kommer vi till min sista grav som var med min nya o nuvarande sambo.

Trista föddes 25 aug i år oxå född i v 35 som de andra tjejerna , hur sjukt är inte det?

började med en super bra graviditet, bs var toppen, jag pressade mig så enormt mycket så mitt bästa hba1c var på 4,4 bättre än icke diabetiker.

gick dock upp ca 9 kg innan v15 pga hoppande bs.

sedan var de endast 4 kg till efter de som jag gick upp.

mådde toppen fra mtill midsommras runt v25, då jag hade mycket onda sd så vi åkte in där de konstaterades att min tapp öppnats upp 2 cm. samt var endast 2 cm kort.

jag blev beodrad säng liggande, så det var tof från till förlossningen fram till v 35 då hon kom.

låg sängliggande under hela tiden i stort sett. tjuvade lite då o då. hihhi

men i v35+3 fick jag en störtblödning, ringde in, där de kollade , åd jag hade oregelbundna värkar, starka sådanna men ja kände de ej.

läkaren ville inte skicka hem mig då jag fött snabbt de förra gng , så han bestämde sig för att lägga in mig,

så jag låg på observation under natten på ks fl.

dagen efter kom läkaren o gyn undersökte mig, då jag var öppen 2 cm med halvmogen tapp.

de bestämde sig för att hjälpa mig på traven genom att spräcka hinnorna, sedan ge mig dropp.

då de ej kunde undansluta att min moderkaka höll på att lossna el hade gjort, där av blödningen.

fick dropp och inte ens 1 timme senare är Trista född. med en krystvärk kom hon ut på 2670g o 48 cm lång i v 35+4

hon mådde bra andningen var jobbig men hon klarade sig från cpapp, vi låg på vanliga bb, hon var så stark. förutom att hon var så slö, så hon årkade ej äta, gick ner till 2,4 kg o hade svårt att öka i vikten.

en vecka låg vi inne, nu är vi hemma och hon är rena sumobrottaren, och igår blev hon 2 månader gammal.

Vill passa på att tacka emma ( http://emiiiizen.blogg.se/) och hennes kompis ,Jessika för deras intresse att hjälpa mig med min nya blogg..!!
Verkligen så tacksam.... var verkligen så kul. har sett så fram emot detta... lite små trick sedan klart. hihihh..
Så nu återstår de bara att börja blogga på den nya och få över alla gamla saker mm på denna blogg. hmmm. hur faan de nu skall gå¨till?

pöös o heej!